Satt på tåget på väg hem i onsdags från att ha träffat gänget bakom festivalen Peace & Love i Borlänge. Årets tema under dagarna i slutet på juni heter En Ny Värld. Ett tema som kan tyckas låta naivt att tro på eller ens ha som vision på en festival när det finns så mycket krig och hat.

Det är inte ovanligt att människor som siktar högt möts av en obefogad mängd kritik när de siktar, tror och jobbar för de möjligheter människor bär på. Sådan ambition river upp irritation: Vem är du att tro att du kan förändra världen? Det kliar i många när någon är vegan, vapenvägrare eller allmänt går mot strömmen för något de tror är bättre. Minsta snedsteg eller imperfektion lyfts fram av åskådarna och förstoras.

Det är enklare att kämpa mot Krig och Hat än för Fred och Kärlek, mer mätbart att prata problem än möjligheter, mer konkret att jobba på svagheter istället för styrkor. Det kanske kan förklara varför så få gör det. Men det förklarar inte reaktionen från omgivningen. Anledningen till irritationen kan vara att deras ställningstagande och ambition får, eller nästan tvingar, oss att reflektera över vår egen ställning och ambition - något som ofta är obekvämt. En enklare väg blir kritik som försvar mot att syna sig själv.

Vi har ju trots allt gott om anledningar att själva låta bli att engagera oss eller försöka förändra och istället ta en enklare väg. Varför inte vänta tills imorn? Kanske träna upp oss lite innan så vi har bättre förutsättningar? Jag menar, vem är jag att försöka förändra? Realistiskt sett saknas garanterat något för att komma fram eller ens göra någon typ av inverkan; idéer, information, motivation eller strategi. Går det ens att få ihop någon annan för genomföra en förändring eller får man göra det själv?

Kvar finns kanske en ensam anledning - för att det är rätt sak att göra. På P&Ls hemsida hittar jag en vidare förklaring av temat:

Vår tid på jorden är just nu. Vi har alla förutsättningar för att göra världen bättre. Vi har kreativitet, kunskap, vilja och teknik. Vi har varandra. Kärlek och samarbete är nyckeln till all förändring.

I slutändan stämmer säkert båda sidorna av myntet: Vår tid är nu och vi kan skjuta på viktiga saker tills imorgon. Vi har varandra men ibland är vi också ensamma. Inom oss har vi kunskap och ovisshet, styrkor och svagheter, svar och frågor.

Den stora frågan är dock inte vilken sida som stämmer. Utan vilken av de två berättelserna vi väljer att tro på. Den ena ger dig anledningar att stanna kvar, avvakta och vänta. Den andra något att tro på, testa och anledningar att bidra till något större. Valet är unikt för varje situation och bör kanske inte generaliseras till varje situation. Men i frågan om vilka möjligheter som finns i världen, livet och hos våra medmänniskor talar mycket för att det du väljer att tror på kommer du återskapa.

Människorna bakom P&L har valt sin berättelse: att tro att Borlänge, skolor, festivalen och i förlängningen Sverige och världen kan innefatta fantastiskt mycket Fred och Kärlek. Innan jag klev av tåget tillbaka i Skövde påminde deras fantastiska och provocerande ambition om ett starkt citat från kulturantropologen Margaret Mead:

Tvivla aldrig på att en liten grupp eftertänksamma och hängivna medborgare kan förändra världen. Sannerligen är det de enda som någonsin lyckats.

Erik Fernholm

Upplevare, Lyckoaktivist och Föreläsare

Vad vill du? En vanlig fråga vi ofta blir ställda i olika situationer - av oss själva och av andra. Men vad vill vi egentligen? Innerst inne. Vad har du för mål i livet? Ta en stund och fundera på det. Ja, jag menar det, läs inte vidare utan ta två hela minuter bara för att fundera på vad du egentligen är ute efter. Känner du att det är knepigt så testa med att bryta ner det till dina respektive roller du har i livet. Familjemedlem. Karriär. Vän. Gentemot dig själv. Spirituellt eller religiöst. Hälsomässigt. Ekonomiskt. Ta två minuter och gör det nu på en gång. =)

Ok, jag räknar med att du nu funderat över vad du vill och inte läst vidare av ren vana. För det hade givetvis inte hjälpt dig framåt i handling utan enbart gjort att du förstått mer vilket sällan hjälper av sig självt. Så. Då går vi vidare.

Kanske upplevde du detta som svårt... Vad vill jag? Jag vill ha trygghet, jag vill ha vänner och familj jag älskar och som älskar mig. Jag kanske vill ha lite pengar på kontot.

Oavsett vad du svarade så är anledningen förmodligen enkel. Anledningen till detta är för att alla människor vill två saker; må bra och undvika att må dåligt. Våra mål handlar i grund och botten om just detta. Vi har mål eller vill bli av med problem för att de får oss att må bättre. Tror vi.

Hade vi vetat vad vi verkligen vill hade vi antagligen mått bättre av att få fler valmöjligheter. Då kan vi i större utsträckning välja mer av det vi vill och mindre av det andra. Med resultatet att vi blir lyckligare. Men så verkar det konstigt nog inte vara. Vi har mångfaldigt många fler val idag på nästan alla fronter i livet än tidigare. Vill vi verkligen kan vi kan äta mat från vilken världsdel vi vill, klä oss i en uppsjö av olika plagg, utbilda oss och jobba med nästan vad som helst och till och med få kontakt och träffa de flesta individer vi vill i världen. Trots detta mår vi inte bättre. Vi vet inte vad vi vill - vi tror att vi vet vad vi vill.

Beviset på detta är alla de som fastnat i ett ständigt snurrande ekorrhjul av målsättning efter målsättning, vilja efter vilja men när året gått mår de precis som det gjorde året innan. Med goda avsikter och ständigt utrustad med nya mål står vi oförändrat på samma plats som vi gjorde sista varvet i hjulet. 

Frågan är inte vad vi vill. Den frågan kanske är själva problemet. Vi antar att vi kan klura ut vad vi vill genom att enbart tänka på olika mål och ambitioner och välja det som känns bäst med förhoppningen att det kommer göra att vi mår bra när vi väl nått det. Faktum är att vi vänjer oss allt för snabbt när vi nått de flesta målen, tänk på Steve Jobs som uppfann sin iPhone. Hur länge tror du han var nöjd och glad över den? Gick det 20 minuter, en timma eller kanske två veckor innan han började tänka framåt och på nästa grej: iPaden. Lyckas vi klura ut något vi vill är ändå risken överhängande stor att vi efter all kamp och allt slit vänjer oss otroligt fort väl framme.

Vad gör vi istället? Jo, istället för att tänka på vad du vill så blicka tillbaka och hitta stunder där du mått riktigt bra, känt dig passionerad för det du gjort, skrattat hjärtlig, känt en djup kontakt med andra människor och upplevt en mening med det du gjort. Kanske hittar du minnen som innehåller delar av dessa pusselbitar, kanske hittar du stunder och saker du gjort som uppfyller alla.

Det är dessa stunder som berättar för dig vad du är till för att göra. De stunderna du mått som bäst och känt dig som mest levande. En kollega till mig älskar konst. Enklast att tänka då att han borde göra mer av det, kanske jobba med konst. Men egentligen gillar han konst för att det handlar om mänskligt uttryck, olika perspektiv, finns inget rätt eller fel och handlar om kommunikation genom olika medier. Dessa egenskaper är saker som ger honom enormt mycket glädje och inspiration i livet och är precis vad han borde jobba med - men inte nödvändigtvis genom konst.

Det är inte viktigt att veta vad du vill som folk generellt säger och som vi hört många gånger. Det är viktigt att testa det du gillar. Hitta stunderna där du lyser upp och tänder till och försöka hitta vilka egenskaper du använder i just det ögonblicket. Där har du det. I den stunden finns passionen och sannolikheten att du kommer känna så igen när du använder egenskapen igen är förmodligen högre än för något annat.

Testa saker du gillar, då behöver du inte veta vad du vill. Det kommer visa sig med tiden, dessutom får du ha kul på resan fram genom livet istället för att vara stressad och kämpa mot något du inte är säker på att du kommer gilla när du väl är framme.

Lev nära livet och med passion.

Erik Fernholm
Upplevare, föreläsare, lyckoexpert.

www.lyckoaktivist.se

Ljudet från åran påminner om den enkla med kraftfulla takten från Queen’s 7-tals hit ”We Will Rock You”. Jag blickar förbigående över den stilla sjön och hinner knappt lägga märke till disen som står som formlösa figurer som långsamt lämnar ytan uppåt innan jag tänker - Att komma hit i höst, när det är lite kallare och mer dis - sådär ruggigt som oktober kan vara - vore helt perfekt.

Människor omkring mig är mina mästare. J, en god vän, har länge kämpat med att öka sin närvaro. Under vår Atlantsegling ställde han ibland larmet på fem minuters intervall för att påminna honom att komma tillbaka till stunden. "Pfft... inget för mig" tänkte jag, varken metoden eller målet. Det får de intresserade gott hålla på med på sitt håll, för flummigt och extremt subjektivt för mig. Det jag brinner för är att förstå hur vi fungerar, hitta verktyg till bättre liv och lösa psykologiska pusslet ”människan”. Då kommer det bli grymt, och varje steg närmre det är en riktig framgång.

Insikt kommer gärna krypande. Efter jag yttrat min längtan till mina framtidsbilder som lockade med sina vackra färger och starka känslor om fisket i Oktober slutade de två fiskande vännerna abrupt sitt vevande av drag. En hand lades på min axel och med en förstående och milt förvånad röst sa S ”Erik, vi är ju här och fiskar nu”. Takten från mina årorna sänktes och polletten hade sakta börjat falla i mig.

Jakten på nästa stund, offrande av stunden för framtiden, hade förklarat större delen av mitt liv ditintills. Utåt sett hade överflödet av snurrande (framtids)bollar slutat i fantastiska upplevelser och resultat men när föredraget för 70 lärare var klart och alla var nöjda tänkte jag direkt och enbart på nästa. Dessutom ökade takten, tills något sa stopp. Liknande upplevelser som den i fiskebåten och föredraget, nästan alltid till förtjänst av inspirerande människor krävdes för att närvaro, denna stund, skulle spela en ökande betydelsefull roll i mitt liv.

Naturligt urval har format oss att tänka mycket på framtiden och kanske ännu viktigare känna mycket för den (se forskningen om affective forecasting av Daniel Gilbert). Vi lockas, skräms och älskar den. Vill kontrollera den och lägger större delen av vår tid till ändamål som vi vill ska utspelas där. Där borta.

Problemet är att ”Där borta” kommer aldrig hit till vår upplevelse. Offrar vi för mycket för att uppnå vår framtid utan att reflektera över att vi ska uppleva den kanske vi är ute på hal is. Jag läste över min tre år gamla Bucket-list (en lista över saker man vill göra innan man dör) för ett tag sedan och insåg att runt 90 av 100 punkter var saker att uppnå men inte nödvändigtvis saker jag ville uppleva. Ironiskt när jag ändå vid den tidpunkten redan studerat välmående ett par år..

Förstår vi inte att det är en enorm skillnad mellan att uppnå och uppleva så riskerar vi att vakna till som äldre varianter av oss själva och med massor med meriter men inget vi fullt upplevt. 

Erik Fernholm, Upplevare.

www.lyckoaktivist.se

www.battreskolor.se

Tänkte att det kan vara intressant för dig som läsare att få lite mer insikt i hur en vanlig dag ser ut för oss Lyckoaktivister. Idag gör Aftonbladet ett uppslag om Lyckoaktivists projekt Bättre Skolor som stärker lärare och elevers välmående samtidigt som elevers studieresultat.

Monica Karlstein från tidningen följde med Bättre Skolor-teamet när vi körde en första dag med en estet-klass på gymnasiet.

Hela reportaget finns även att läsa här

Vill du läsa mer om Bättre Skolor så kika in på www.battreskolor.se

Erik Fernholm

Lyckoaktivist & Årets Föreläsare 2011

Sitter just nu på tåget på väg ner mot Malmö för att se om jag kan hjälpa ett gäng HR-chefer ta hand om sin personal bättre genom att öka välmåendet på sina respektive företag. Med solnedgång och mellansveriges landskap glida förbi fick jag lite inspiration.

Än en gång förbluffas jag över hur mycket vi vet och hur lite vi gör. Och hur förvånad man blir när vetskap inte räcker - jag i det här fallet.

Jag föreläser nästan varje vecka om hur vår kreativitet och problemlösningsförmåga upp till tredubblas när vi mår bra jämfört när vi mår dåligt eller är neutrala. Men inte bara det, studier visar också att vi är 39% mer produktiva, 31% bättre på sälj och råkar du vara läkare så ställer du 19% snabbare och bättre diagnoser. Trots att jag vet detta planerar jag inte in må-bra-tid för att bara göra det kreativa som kommer till mig, trots att jag vet hur bra det hade varit.

I lördags morse snubblande jag på just den insikten jag pratar om när jag valde att ligga kvar i sängen och slappa lite istället för att kliva upp på en gång som vanligt. Som ett brev på posten, bland kuddar, täcke och allt dök kreativiteten upp - nya infallsvinklar i föredragen, idéer och slutsatser... utan ansträngning eller press whatsoever.

Dagens nya beteenden från lördagens lärdom: Schemalagt skärmfri slapptid från kl 19.00.

Lev nära livet.

Erik Fernholm, Årets Föreläsare 2011 & Lyckoaktivist

Förresten! Är du sugen på att uppleva hur mycket känslor påverkar oss, förstå varför vi inte blivit lyckligare på 50 år eller få med sig verktyg för att skapa positiva förändringar så håller jag ett öppet seminarium i Sthlm på Torsdag tillsammans med LevaPS! och Medborgarskolan.

(Efter att ha bollat lite med Maria här på tidningen så tänkte jag ge mig på att blogga lite oftare. Kanske inte spara på inläggen tills de är klara (läs, perfekta) utan berätta lite mer om lyckoaktivistens vardagsfunderingar. Jag har upptäckt att jag har en inbyggd vilja att bidra med något specifikt, något meningsfullt, något nytt.. Gör jag inte det blir jag lite obekväm. Så, i linje med Egil's bok Hemligheten, tänkte jag ge mig på att just bryta lite mönster, visa lite sårbarhet och köra på.)

Året innan jag fyllde femton började jag spara för en moped. Glänsande blå, snabb och sexig. Jag skulle bli den enda i byn som hade den. Mina besparingar växte medans månaderna gick förbi och jag kan minnas den starka känslan i kroppen dagen vi hämtade den. Den sönderbläddrade reklamfoldern hade jag i handen och i magen en tydlig känsla av att efter det här kommer saker förändras. Jag visste inte hur men jag visste att det var stort. När jag klev in i butiken och la ögonen på min pärla trodde jag knappt mina ögon, den såg bättre ut i verkligheten än i min trötta folder. Nu förändras allt. Det gjorde det, men inte som jag förväntade mig.

Dagarna efter stod den antingen i garaget eller puttrade fram på vägarna med mig som sällskap. Men under andra kvällen satt jag på en pall och tittade på det glänsande spektaklet och märkte något konstigt som jag aldrig glömt. Jag märkte hur allt var precis som vanligt. Jag mådde precis som vanligt trots att målet jag trånat, kämpat och slitigt för förverkligats och stod framför mig - inget hade förändras.

Sittandes på pallen lovade jag mig själv något jag skulle bryta oändligt många gånger. Jag skulle inte göra som alla andra och sätta upp ett nytt mål att sikta på - bara för att upptäcka att allt bara blir som vanligt när man är framme. Jag skulle inte gå på fällan igen.

Såhär ett par år senare när jag skriver om minnet slås jag över att inget förändrats. Som en obotlig missbrukare tänker jag på målen som om det kommer förändra allt. Mopeden är utbytt mot bilen. Omsättningsmålet. Möbeln. Flickvännen. Semestern. Känslorna säger att väl framme så blir allt bättre - den enda skillnaden är att jag vet att det inte kommer det. 



Så vad gör jag? Att bli likgiltig, dekadent och bitter var ett alternativ. Som en revolt mot att evolutionen gjort att vi ständigt strävar och vänjer oss, strävar och vänjer oss. Men det passade mig inte så länge så jag letade vidare. Vet inte om jag helt hittat alternativet än men att förändra målen verkar vara en klok början. Siktar vi på mopeder, löneökningar eller ökad tillväxt för sakens skull visar forskning att det är dax att sikta om.

Väl valda mål är en bra början - att sikta på sånt vi vet att vi mår bra av istället för det vi tror ska göra oss lyckliga. Att tona ner frestelsen av att uppnå saker och istället fokusera på vad vi vill uppleva. Leva istället för att nå.

Eller som en vän sa till mig - Det finns ingen plats att komma fram till.

(Det vore pretentiöst att säga att det bara är att göra det, bara sikta om. Jag och du vet att det inte bara är att göra det. Då hade inte självhjälpsrörelsen funnits. Men, faktum är att vi kan välja och vi har tid. Så varför inte försöka göra det bästa av stunderna för en själv och andra?)
 

Ett av mina engagemang är i ledningsgruppen hos Global Happiness Organisation och något nytt är på gång.

Under veckan som varit har man kunnat nominera årets svenska Lyckofrämjare och Lyckoförvillare. Det är alltså två personer som enligt evidensbaserad lyckoforskning gjort något som verkligen påverkat andra människors välmående och livskvalitet under året som gått - antingen till det bättre eller till det sämre. Nu till dagarna kommer de två utses offentligt.

Visst kan det klinga lite illa att en organisation utser någon till lyckoförvillare? Jo, det har vi diskuterat, vänt och vridit på. I min, i detta fall evidensbaserade, mening finns det värderingar som främjar välmående och som skadar det. Visst, det är inte antingen nattsvart eller heligt ljust i frågan om en värdering är skadlig eller inte men trots gråskaligheten måste man ändå kunna ta en tydlig ställning. Trots att det går att vrida på.

Missa inte de nominerade och framförallt inte den forskning som stödjer motiveringarna till besluten.

Erik Fernholm

Social entreprenör, utbildare, föreläsare.

Lyckoaktivist.se

Satt och funderade på den kommande kursen i Positiv Psykologi. Den med fokus på hur man kan starta sitt nya år på bästa sätt och kom att tänka på forskning som kan vara intressant för er här på bloggen.

Någonsin funderat på vad det är för mystik som förenar oss människor? Vad vi alla har gemensamt förutom våra kroppar? Klurat på hur det kommer sig att vi kan känna igen oss i främlingar vi aldrig träffat, till och med från kulturen vi aldrig tidigare upplevt?

En av de mest undersökta och testade teorierna om vad som motiverar oss uppfanns i slutet på sjuttiotalet. Teorin ger sig vågat nog på att förklara allt mänskligt beteende och gör det genom psykologiska behov och hur de påverkas av omgivningen. Mentala behov alltså, precis som de biologiska behov vi har. Det intressanta med detta perspektiv är att vi är väldigt medvetna om våra biologiska behov. Har du missat att tillgodose ett av dessa så blir du snart påmind genom andnöd, hunger osv.

Hur är det med de psykologiska behoven? Vilka är de? Hur märker du att de inte är tillgodsedda?

Oavsett om du är ung eller gammal, kristen eller hindu kommer du förmodligen bli mindre motiverad av att jag säger åt dig exakt hur du ska något jämfört med att låta dig välja mellan två alternativa sätt. Att följa vår vilja, göra det vi känner för och själva vara orsaken till våra handlignar är det första psykologiska behovet; autonomi.

Det andra behovet är känslan av att utvecklas, röra sig framåt och att ha både tron och förmågan att nå de mål som uppkommer från första behovet. Andra behovet är alltså; kompetens.

En av de viktigaste saker vi vill utveckla är våra färdigheter. Varför? Jo, i grunden så vi kan bidra till andra människor. De som inte bidragit till gruppen när bytet fällts fick helt enkelt inte vara med och dela och evolutionen har därmed rustat oss med enormt starka drivkrafter för att tillhöra och bidra i en grupp. Oavsett var vi vänder oss i världen så gör människor i stort samma sak - vi umgås med varandra och samarbetar. Det är den största glädjekällan för vårt välmående och till och med den utmärkande faktorn för de 10% lyckligaste människorna i världen. Att det är som det är inte förvånande. Ifall vi tar hänsyn till att det är just varandras samarbete som gjort att människor överlevt genom tiderna. Du mot en tiger: 0-1. Din grupp mot en tiger: 1-0. Det tredje behovet är följaktligen; gemenskap.

Behoven finns där för oss alla och kan tillgodoses och ges uttryck på genom mängder av olika vis. Men är alla sätt och mål lika bra? Är det någon skillnad när någon försöker få behov av kompetens uppfyllt genom att utåt visa hur värdefulla vi är som andra sätt att känna sig kompetent?

Och, mest relevant av allt - vad har dessa behov med dina nyårslöften att göra?

Fortsättning följer...

 

Mer info om nyårskursen
 

Erik Fernholm

Social Entreprenör, Lyckoexpert, Utbildare
Lyckoaktivist.se

Fortsätt utforska och lära dig. Att känna att vi utvecklas och är kompetenta är en stöttepelare för vår psykiska hälsa, till och med så pass att forskarna pratar om kompetens som ett av våra grundläggande psykologiska basbehov. Vi mår på lång sikt bra av att våga gå utanför bekvämlighetszonen, sträcka oss efter något större och ibland ramla, ställa oss upp och ta lärdom.

Den lätta vägen är att ursäkta sig från utmaningar genom att säga både till sig själv och andra - "jag är inte en modig person", "jag kan inte", "jag är inte bra nog". Att komma framåt inom relationer, karriär eller självkänsla innebär alltid att testa något nytt och med nya handlingar följer en risk att det inte blir som man tänkt sig - men att det inte blev som man tänkt sig är nödvändigt för att förstå och fördjupa sin kunskap.

Sluta utveckla det du tror kommer göra dig lycklig och börja prioritera det du vet gör dig lyckligare. I Sverige spenderas idag lika mycket resurser på reklam som på grund- och gymnasieskola så förvänta dig inte att det är en nedförsbacke att veta och träffa rätt från start. Tillväxthetsen är ett exempel på hur behovet av kompetens och utveckling kan orsaka problem som stress, känslan av att livet är en tävling och inte minst miljömässiga problem.

Om utveckling är en av nycklarna till ett bra liv, varför inte välja att utveckla det som är viktigast för dig?

Erik Fernholm

Social entreprenör, föreläsare & akademisk coach

Lyckoaktivist.se